söndag 22 januari 2012

Gästblogg från Spanien (80kg stingrocka)

Jesper Jönsson ( Jockes Bror ) Gästbloggar om sitt fiske i Spanien!

Vi började dagen med att gå upp 07.00 för att ta en stadig frukost på hotellet!
08.00 Skulle fiske guiderna hämta upp oss , Vi var 6 pers + en bebis.
De hämtade först 1 person, sen kom en buss till och tog 4 pers. Jag väntade kvar och guiden sa att det skulle komma en bil om 5 min och hämta upp mig!.
De gick 10 min, 15 min , 20 min , 25 min , 30 min. Då kom en kille från receptionen och sa att jag fick ta en taxi från san agustin till puerto rico. Sagt och gjort, guiderna bad så mkt om ursäkt när jag kom till hamnen och betalade taxin.

Nu var det dags att ut och fiska. Vi gick ombord på båten "Cavalier".
Vi åkte och plockade upp sardiner i en annan hamn som en av guidernas far (som var yrkesfiskare) hade fångat på morgonen.
Sen bar det ut, ca 20 minuter rakt ut i atlanten. Vi började med att skära upp småbitar av sardiner och agna med på en taffs med två krokar och en dagg. Som då släpptes ner på ca 40 meters djup. Fiskarna som togs upp var bara småfisk, sardiner var majoriteten vi fick.
Av sardinerna vi fick satte vi på en stor krok med dagg som vi släppte ner på samma djup som resten.
Efter ca 1 timme, högg det till på ett av de stora spöna. Ett bestämt mothugg och den satt där.
"Big fish" Sa guiden enligt min flickvän när han gick in i hytten för att hämta spöhållaren jag kunde ha runt min mage. Det kändes tungt i spöt, och jag hade inte en aning om vad som befann sig 40 meter ner på andra sidan linan.
Efter ca 15 minuter var min vänsterarm trött och handen hade börjat krampa, då fick jag en hållare om ryggen som underlättade det hela väldigt mycket. Guiden sa "it's a big rocka" på knagglig engelska. Då började det kännas som om den började ge upp. ICKE, uppskatningsvis fick jag väll upp den 20 vevtag innan den bestämde sig för att dra ner mot botten igen. Tankarna snurrade i huvudet om jag skulle ge upp , eller fisken skulle göra det först.
Jag bestämde mig att fisken får dra ner mig i vattnet först innan jag ger upp.
Efter ca 40 minuter började den så småningom komma uppåt. Glad, trött och stolt såg jag den vid ytan. Guiden bad mig följa med bakåt i båten, där vi sedan drog upp den.
Stolt blev jag, och applåderna ringde på båten.
Guiderna blev lika glada som mig, och de kallade mig för "rambo".,
Tror aldrig jag får uppleva en sådan bjässe någon gång mer.
Rekordet på båten var 100kg på rocka! 80kg är ju 20kg ifrån rekordet. Men en förbättring på ca 75 kg för min del!


1 kommentar: