Gå inte över ån efter vatten

Ny bloggare och att fiska hemmavid!

Ny bloggare, Fredrik var namnet men alla kallar mig Danell så vi kör vidare på det även här tycker jag. Danell är en 80-talist som sysslar med det mesta fisket, gärna flugfiske efter vadhelst som finns i vattnet men spinnfiskar också en hel del. Dropshot-fisket har fått fäste i mig med, så en hel del abborre har det blivit de senaste veckorna. 


Senare i sommar blir det en resa till Ammarnäs för min och Andreas (som också bloggar) del tillsammans med två andra. Där lär väl förhoppningsvis knäppas lite sköna bilder att ladda upp när vi kommer hem lagom till augustis början.


Ska bli kul att se hur många fiskar man har skrytit med i bloggen om ett par månader, förhoppningsvis ska man väl kunna bättra på alla sina pinsamma personbästan under året... Men det återstår att se, jag får ju aldrig fisk! 


Till dagens blogginlägg - det vanliga för oss fiskare är ju inställningen och tron på att ju längre bort man åker, desto bättre fiske får man. 
Men är det verkligen så? Ifall det skulle stämma är ju fisket inte bra någonstans.


Jag funderade lite på det och bestämde mig för att leta i mina hemmavatten för att se om jag kunde hitta någon eller några pärlor... och jag behövde faktiskt inte leta länge. Lite snack med en del stenhuggare och 30 minuter på internet gav mig en hel del idéer. 


Jag gav mig ut, i princip runt knuten, till ett litet utbyggt vatten där det enligt snacket SKA finnas fint bestånd av stationär öring. Första rundan rekade jag bara och såg en del småfisk vaka, men nästa gång följde både flugspö och kamera med. Efter att ha gått genom snårig skog och vildsvinsmarker kom jag ner till vattnet och såg hur sjukt lågt vattenstånd det var just på den sträckan. Efter bara 10 minuters smygande såg jag ett litet vak. Superpuppan satt på spöt så den fick en chans, rätt tänkt visade det sig då det högg direkt. Mothugget satt inte där det skulle och fisken vann.

Längre upp i ån hittade jag lite fina djuphålor och i den lilla höljan på bilden vakade något större, men den var inte intresserad av någon av mina flugor trots att jag provade 4-5 st olika torrisar.


Nästa vatten fick jag nys om via en vän som jobbar i stenbrottet, han och en kollega hade fått tips om ett gammalt övergivet och vattenfyllt stenbrott som skulle innehålla grövre abborre, vitfisk och förr i tiden även regnbåge. 

Fiskekompis Alex på bilden

Lite efterforskningar fick fram markägarens telefonnummer och vi ringde och pratade med honom och frågade om fiskerätt. Han svarade glatt att vi var de första som någonsin frågat om lov för att fiska där och att vi "mer än gärna" fick bedriva C&R i hans stenbrott. Detta mot att vi rapporterade eventuella nedskräpare och tjuvfiskare till honom.


Det nästan smaragdgröna vattnet är oerhört klart, och efter ett par fiskepass i brottet har vi märkt att storabborrarna finns där, men är riktigt svåra att lura på annat än mete. En fisk på mellan 750-1000 g är största hittills, och vikten är osäker för det är för oss viktigare att bevara beståndet än att få reda på vikten. Fiska klokt, och är ni osäkra, fråga markägaren om tillstånd att fiska. Oftast blir de bara glada att någon hör av sig, och det värsta som kan hända är att man får ett nej. Värre är det inte!


Så kort och gott, leta fiskevatten hemmavid. Storabborren/gäddan/öringen finns nästan garanterat närmre än du tror.


Ha det fint! / Danell